Det finns många dörrar mellan vårdpersonal och patienter att öppna när vi pratar om att utveckla sjukvården, och jag vill inte bara ställa dem på glänt. Vad sägs om att byta ut de vanliga, ofta stängda och svåröppnade, dörrarna mot svängdörrar i ständig, livlig rörelse? Jag lever själv med dubbla kroniska sjukdomar och ska prata om hur vården kan dra nytta av vår levda expertis, och hur vi som patientgrupper kan (och bör!) vara med och boosta sjukvårdsutvecklingen.
